Till den som är trött

Har varit sjuk några dagar. Fick för mig att kika lite i gamla dagböcker. Väldigt intressant läsning!!

Fastnade till slut för en liten dikt som jag skrev 2005(!). Då var jag mitt uppe i det allra mest intensiva småbarnslivet. Två små, 3 och 1 år, och en i magen. Jag var trött.. 

Kanske du också är trött? Oavsett vilka dina omständigheter är och vad det är som gör dig trött och lite sliten så önskar jag att den här dikten skulle få vara en uppmuntran för dig. Och du, kom ihåg att det inte är fult att vara trött. 

"Jesus, var är du när ögonen känns trötta efter en heldag av blöjbyten, matning, skrik, söva barn, välling...?

ja just det, så skulle tvätten strykas, golvet dammsugas, blommorna vattnas. Telefonen ringer.

Så skulle den egna magen få i sig något. 

Så äntligen sover barnen och jag sätter mig ner inför Dig Min Herre, min Mästare och vän.

Det har känts lite tungt ett tag. Så mycket runtomkring. Känner mig som Marta, fast jag inget hellre vill än att vara som Maria. Sitta ner vid Dina fötter och tillbe Dig. Men det är så mycket i livet, och mina ögon dras så ofta till omständigheterna..

Ditt ord säger ju att det allra bästa är att fästa sina ögon på Dig, min Jesus... men det blir inte alltid så.. Förlåt mig för att Du så ofta kommer i skymundan, för att jag gång på gång sviker Dig och försummar Dig. Förlåt, förlåt, förlåt...

Tårarna rinner nerför min kind och Du känns så långt borta. Ser mig omkring men ser Dig ingenstans.. Du sa ju att Du skulle stå vid min sida, alltid? Varför är Du inte här? 

Så lyder jag plötsligt Ditt Ord och lyfter min blick. Då inser jag att jag är i Din famn, buren av Dig mitt i vardagens slit. Jag överväldigas ännu en gång av Din ljuvliga och stora nåd.

JAG ÄLSKAR DIG JESUS!

                                                          /Sofie