En röst viskar

Så här i gråa, regniga, ruskiga tider så längtar man intensivt efter ljuset. Solljus, ljusare årstid men också advent och det ljus som det för med sig. Julens underbara budskap kommer ju med hopp!

Ibland kan ju också hösten infinna sig i våra liv. Det kan kännas mörkt och tungt inuti. Man kan känna en intensiv längtan efter att ljuset också skulle få bryta fram i hjärtats innersta.

Jag har en favoritdikt som jag hoppas kan få ge dig ljus och hopp.

En röst viskar

"En röst viskar från himlen,
att du kommer att bringa styrka och hopp dit du går.
Du kommer möta människor där,
som behöver kraft och ljus.
Du kommer få vara en hand i deras mörker.

Allt det som du klarar av att bekämpa i ditt eget liv,
kommer du kunna hjälpa andra med.
Alla områden som du vunnit seger på,
kommer automatiskt bli ett helande ljus
i andras liv.

En röst viskar från himlen,
du är fantastisk,
och du kommer vara en klippa för många i framtiden.
Oavsett hur det ser ut just nu.
Även om du känner missmod på något plan.
Du kommer att vara ett ljus.

Älskad är du.
Djupt älskad är du.

Önskar dig en skön adventstid!
kram Sofie

"Feel-good-saker"

I början av sommaren, efter ett tufft år och en intensiv vår, var jag trött. Jag hade några dagar då jag inte mådde så bra. Men det är fantastiskt med vänner som stöttar, och ibland kommer med goda råd.

En av mina goa vänner, ringde och gav mig följande "order":

Ta det lite lugnt nu och gör lite "feel-good-saker". 

"Feel-good-saker" kan ju vara lite olika för oss. För mig kan det vara en cykeltur, mys med barnen, eller en smaskig fika med en god vän m.m

Jag tror det var ett gott råd från min vän. Vi behöver ladda våra batterier ibland för att orka med vardagen. Den allra bästa "feel-good-saken" är att krypa upp i Guds famn och få känna sig omsluten, älskad och buren.

Vad gör du för "feel-good-saker" denna veckan?

För min del blir det idag fika med mannen i mitt liv!

kram /Sofie

Att gilla den man är

Denna veckan vill jag skicka med något riktigt viktigt, något som jag har kämpat med och brottats med många gånger i mitt liv, nämligen att tycka om sig själv.

 Vi ska inte bara älska vår nästa utan också oss själva!

Och kanske är det så att det är först när vi är trygga med vilka vi är, att vi är värdefulla och älskade, som vi kan förmedla det budskapet till vår nästa.

Säg till dig själv idag: Jag är viktig, jag är värdefull, jag är älskad av Gud.

Lyssna sedan här, och låt det få uppmuntra dig!

kram /Sofie

Köksbön

Häromdagen när jag var uppe på vinden och rotade hittade jag en gammal tavla som min mormor hade i sitt kök.

Åh älskade mormor..saknar henne så mycket. Inte minst för att vi hade så fina samtal vid hennes köksbord.

Så här står det i alla fall på tavlan:

"Tack käre Jesus att jag får vara

 i Ditt sälllskap det underbara.

Tack att jag här kan få tjäna dig

Tack för Din kraft som du ger åt mig!

Hjälp mig bedja för mina kära,

så att de kommer Dig riktigt nära,

för alla sjuka och för all nöd

för dem som saknar ett dagligt bröd.

Tack för kläder som jag får tvätta,

Tack för munnar som jag får mätta.

Tack för disk och för bak och stök,

Tack för din närvaro i mitt kök."

Tänk att få känna Hans närvaro i sitt kök, att till och med kunna tjäna Honom där.

Tänk att köket kan få vara en gudstjänstplats där man kan få vara till välsignelse och uppmuntran.

En kopp kaffe med en vän, tid för samtal med den som är ledsen, uppmuntra barnen och hjälpa dem med läxorna när skolarbetet känns tungt.

Min mormor satt ofta på sin kökssoffa. Hon hade tid, med mig och alla mina tonårsfunderingar.

Hon tjänade Gud i sitt kök. Det vill jag också göra!

                                                       kram/Sofie

En stor dag!

Idag har varit dagen med stort D! Minstingen i familjen har börjat skolan.

 Hon hade nog en och annan fjäril i magen, när vi gick hand i hand till skolbussen.

De där småbarnsåren som var så intensiva med skrik, blöjor, välling och barnen i famnen både dag och natt, var plötsligt över. Hur gick det till?

Det kändes minst sagt märkligt att stå där ensam efter att ha vinkat länge..  Det var som att vinka hej då till en fas i livet, för att också kliva in i en annan.

Tog en skön morgonpromenad och andades in den kyliga luften. Kände en väldig tacksamhet för alla de här småbarnsåren. Så mycket jobbigt och så mycket roligt!!!

När jag gått den där promenaden och ätit frukost i lugn och ro, så kände jag också en glädje och förväntan inför det nya, de dagar som ligger framför. Allting har sin tid står det i Predikaren. Det står till och med att allt har HAN gjort skönt i sin tid.

                   (Skolväskan redo och så låg det en gullig lapp på trappan idag från våra fina grannar!)

 Kram /Sofie

En skön dag

Idag har jag bara känt tacksamhet!
Barnen har fortfarande sommarlov och vi softar, sover länge och njuter av livet.
 Lite knäppa som vi är så trotsade vi den lite kyliga morgonluften, tog våra cyklar, några mariekex och for till sjön och badade.
Barnen var så glada och sjöng "Amazing" hela vägen (?).
Ibland tror man att det måste vara så avancerade saker som gör en lyckad dag, men jag tror att det enkla är ett väldigt bra recept på en alldeles underbar dag!

kram/Sofie

Boktips!

Det var några år sen sist som man kunde läsa böcker på semestern. Det räcker ju inte tiden riktigt till för när småbarnslivet är som mest intensivt.. Men så plötsligt händer det! Barnen är lite större och man kan faktiskt slå sig ner i en solstol och njuta av en god bok!

Den här semestern har jag blivit så berörd av Tomas Sjödins böcker! Inte minst böckerna som handlar om tiden med hans två pojkar som föddes med svåra hjärnsjukdomar, och som efter år utav kamp och smärta också tog deras liv..

Det är så många tankar om livet i dessa böcker. Inte alls bara tunga, mörka och svåra tankar, utan även tankar om kärlek och hopp och om vad som verkligen är viktigt!

Han skriver om att det går att hitta en mening mitt i allt det meningslösa. En glädje mitt i sorgen.

Dessa böcker har berört mig så mycket och jag kan varmt rekomendera dem. Om du har en stund över i höst, kryp upp i soffan med en kopp rykande hett te, sno filten om dig och läs dem!!

kram /Sofie

tankar i semestertid

För några dagar sedan kom vi hem från en härlig tältsemester! Så här i efterhand kan man ju fundera över varför de där dagarna var så härliga. Vad var det som gjorde semestern så ljuvlig och skön?
-Vi har bott nio dagar i tält med både kyla, regn, sol, värme, mygg och ett gäng ungdomar till grannar som inte bara drack saft.. och som röjde på nätterna..
- Vi har bott långt från toaletter och diskplats
- Lagat mat på spritkök
- Barnen har inte alla dagar varit på gott humör utan gnällt en och annan gång..

Varför gjorde då semestern mig så glad? Varför kändes det så härligt?
- I tält utan el, finns det inte så mycket som stjäl ens uppmärksamhet, utan man är nära varandra som familj och man umgås fantastiskt mycket.
- Man kommer också väldigt nära sina "grannar" och att få ge budskapet om en Gud som älskar, till vilsna ungdomar känns otroligt meningsfullt!
- Allt behöver liksom inte vara perfekt för att det ska bli lyckat, utan känslan av att vara nära naturen, nära familjen och nära Gud(ensamma strandpromenader på morgonen, goa bibelstudier om att lära känna Gud.)
- Känslan att sen komma hem och få sova sin egen säng är gott, det kan jag lova!

Kanske är det så med livet också: det behöver inte vara perfekt för att bli lyckat, men ett ofullkomligt liv i den Fullkomliges närhet är det bästa som finns!

kram/Sofie

Guds dagar

Det finns två dagar i veckan som vi aldrig behöva oroa oss för - två dagar fria från bekymmer och rädsla.

Den ena av dessa dagar är GÅRDAGEN. Gårdagen med sina åtaganden, smärtor och misstag har nu passerat och står inte längre under min kontroll. Gårdagen var min - nu är den Guds.

Den andra dagen är MORGONDAGEN. Morgondagen, med alla sina möjligheter och löften, sina bördor och orosmoln är lika långt bortom min kontroll som gårdagen. Morgondagen är Guds dag, som ska bli min.

Det blir bara en dag kvar till mig i veckan. Det är IDAG. Att uthärda det som väntar just Idag är inte oöverstigligt. Varje kvinna kan bära dagens bördor, varje man kan motstå dagens frestelser. Det är bara när vi frivilligt lägger på bördorna från Gårdagen och Morgondagen som vi går sönder. Sådana evighetsbördor kan Gud bära.

Det är inte upplevelserna Idag som knäcker oss. Det är ångesten över vad som hände under gårdagen och oron inför vad som ska hända under Morgondagen. Men dessa är Guds dagar - så lämna dem till Honom.

Ur Alltid älskad 4

Kram /Sofie

Trygghet

De senaste dagarna har varit lite turbulenta här..
Så det får bli en sångtext (kommer nog bli en och annan, eftersom sånger berör mig så mycket)
som ger trygghet och frid.

Att välja tacksamhet

Häromdagen hade min son en sån där dag då allt gick honom emot. Inget var bra och utan att överdriva så var han gnällig och negativ.. Till slut gav jag honom ett råd: att gå ut och sätta sig på en skön plats, tänka ut tio saker som var bra och sen tänka på dem en stund och tacka för dem. Mycket svårt, han var tvungen att välja tacksamhet även om känslorna sa nåt helt annat.

Så insåg jag att det där rådet jag gav honom skulle jag nog också behöva tillämpa. Jag har ju också sådana dagar när jag är negativ och gnällig och saker går mig emot.

Även om inte allt är ämne till tacksamhet och lovsång så finns det alltid saker att vara tacksam för. Det är många gånger en inställningsfråga, ett val och ett beslut. Tänk dig ett glas till hälften med vatten. Jag kan välja om jag ser ett halvtomt eller ett halvfullt glas, eller hur?

Häromkvällen tog jag mig en låång cykeltur. Jag blev så förundrad över allt vackert som Gud har skapat och tänkte också på att vi som människor är en del av Guds fantastiska skapelse. Vilket mirakel ett människoliv är egentligen! Du och jag är skapade och oändligt älskade av Gud!!

Jag blev också påmind under vägen om min frälsning. Tänk att jag får vara ett Guds barn! Denna frälsningsglädje är en glädje som inte är beroende av mina omständigheter. Det är som cement, någonting orubbligt och stadigt. Det kan jag alltid tacka och jubla för!

Kram /Sofie

En sång om trofasthet

Lyssna här och låt dig uppmuntras av att det finns en som aldrig sviker dig!

kram /Sofie

Till den som är trött

Har varit sjuk några dagar. Fick för mig att kika lite i gamla dagböcker. Väldigt intressant läsning!!

Fastnade till slut för en liten dikt som jag skrev 2005(!). Då var jag mitt uppe i det allra mest intensiva småbarnslivet. Två små, 3 och 1 år, och en i magen. Jag var trött.. 

Kanske du också är trött? Oavsett vilka dina omständigheter är och vad det är som gör dig trött och lite sliten så önskar jag att den här dikten skulle få vara en uppmuntran för dig. Och du, kom ihåg att det inte är fult att vara trött. 

"Jesus, var är du när ögonen känns trötta efter en heldag av blöjbyten, matning, skrik, söva barn, välling...?

ja just det, så skulle tvätten strykas, golvet dammsugas, blommorna vattnas. Telefonen ringer.

Så skulle den egna magen få i sig något. 

Så äntligen sover barnen och jag sätter mig ner inför Dig Min Herre, min Mästare och vän.

Det har känts lite tungt ett tag. Så mycket runtomkring. Känner mig som Marta, fast jag inget hellre vill än att vara som Maria. Sitta ner vid Dina fötter och tillbe Dig. Men det är så mycket i livet, och mina ögon dras så ofta till omständigheterna..

Ditt ord säger ju att det allra bästa är att fästa sina ögon på Dig, min Jesus... men det blir inte alltid så.. Förlåt mig för att Du så ofta kommer i skymundan, för att jag gång på gång sviker Dig och försummar Dig. Förlåt, förlåt, förlåt...

Tårarna rinner nerför min kind och Du känns så långt borta. Ser mig omkring men ser Dig ingenstans.. Du sa ju att Du skulle stå vid min sida, alltid? Varför är Du inte här? 

Så lyder jag plötsligt Ditt Ord och lyfter min blick. Då inser jag att jag är i Din famn, buren av Dig mitt i vardagens slit. Jag överväldigas ännu en gång av Din ljuvliga och stora nåd.

JAG ÄLSKAR DIG JESUS!

                                                          /Sofie